Per mårtensson: Om att studera andras musik

Idag förklarar Per Mårtensson, Tonsättarskolans konstnärliga ledare som undervisar i komposition, estetik/analys och liveelektronik, varför det är viktigt att studera andras verk när man vill lära sig att skriva musik. På tonsättarskolan, eller tonis som vi också kallar det, studeras det en hel del partitur, så vi bad Per beskriva varför just det är så lärorikt!

“En viktig del av att lära sig att skriva musik är att studera äldre och samtida kollegors verk. Att studera andras arbete på ett tekniskt plan praktiseras som en självklar pedagogisk metod i alla hantverksdrivna professioner. Det hjälper oss att förstå till exempel hur olika ljud kan sättas samman för att skapa en helhet som är större än de enskilda ljuden, hur notskiften som kommunikationsmedel fungerar och hur olika traditioner samverkar och påverkar vår samtid.

Det finns en uppsjö redan färdiguppfunna etablerade analysmetoder men var och en belyser endast mycket specifika frågeställningar medan andra kvaliteter går helt förlorade. En fullständigt analytisk förståelse av ett verk är en omöjlighet. Och man kan egentligen se varje framförande av ett verk – varje tolkning – som resultatet av en komplex analys av verket.

Att analysera ett musikverk kan göras på många olika sätt och nivåer. Analysen skiljer sig från lyssnandet genom att man måste aktivera sig på något sätt. Det brukar förutsätta att ha papper och penna till hands. Om det är noterad musik kan analysen inledas med anskaffande av ett partitur av verket, antingen i pappersform eller digitalt, som man läser med i när man lyssnar. Sedan behöver lyssnandet repeteras flera gånger. 

Det är viktigt att försöka spela detaljer i musiken. Just att försöka duger – det handlar om att få en taktil upplevelse kopplat till de mera intellektuella aspekterna man kan läsa sig till i noterna. Vilket instrument man använder är inte viktigt. 

Hur analysarbetet sedan fortskrider beror på vad du genom analysen vill belysa. Om instrumentation står i fokus kan det vara värdefullt att dyka ner i någon detalj i verket och skriva av det på ett eget notpapper. Transponerande instrument skrivs i sin klingande form och man skriver ihop alla stämmorna till en pianoliknande sammanträngd version. I den processen kommer du som analyserar att upptäcka intressanta beslut som tonsättarkollegan fattat om hur musikens material ska ta klingande form. Den sammanträngda versionen är också utmärkt för att studera harmoniska detaljer i ett stycke.

Om analysens syfte är att undersöka ett styckes form är ofta öronen det bästa verktyget, kompletterat av notskriften. Man kan med fördel lyssna flera gånger och försöka segmentera stycket i olika delar. Inledningsvis är det bra att försöka identifiera så få delar som möjligt för att senare kunna dela in större segment i underdelar. 

De analysexempel jag här beskrivit har huvudsakligen utgått ifrån noterad musik. Men man kan göra liknande studier av vilken musik som helst. Det kräver då förstås något slags teckensystem som kan användas för nedteckning när musiken klingar. Man kan börja analysera musik på den nivå man själv befinner sig på men ofta blir analysen mera kraftfull och kunskapsdriven om man får verktyg presenterade för sig t.ex. i en kurs på en utbildning.

Det här var några korta tankar om analys i musikundervisning. Jag har analyserat musik i mer än 40 år och det är fortfarande en stor källa till ny kunskap och “aha-upplevelser” i mitt professionella arbete. OCH: analysen tar inte bort känslan för musiken – den bara berikar musikupplevelsen.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *