Karin Hellman-Geworkian

• Du har varit både lärare och elev, vilket tycker du bäst om?
– Båda är härliga! Jag har jobbat med pianokonstens hemligheter länge. Här på skolan har jag lärt ut små tips tillmina kollegor, lite som min egen ”paviljong”. (skratt) Sådan kontakt värmer upp och förstärker, det blir en vänligmiljö och det är väldigt viktigt hur gruppen fungerar tillsammans. Att se en liten detalj kan hjälpa och spara tid – nuförtiden har folk inte tid att fördjupa och hjälpa som förr. Läraren måste se och hjälpa till med små detaljer, liksom i matematiken finns det regler, t.ex. multiplikationstabellen som ska kunnas och sedan övas.

• Efter ett helt liv med musiken, har er relation förändrats? Eller känns det likadant idag som första gången du hörde ett piano?
– Den samma känsla har behållits för mig sen första gången jag träffade pianoklangen. Vi gästade hos min pappas vänner och fick lyssna på husets kvinna som spelade piano. Jag ville inte gå hem – pappa fick lova att köpa ett piano och då gick jag med på att gå hem! Då var jag kanske 7 år gammal. Jag var uppmärksam på pianoklangen: en gång sändes pianomusik på radio och jag grät av tonerna när jag lyssnade. Och jag tänkte: vad är det, som kan locka tårar ur mig?

• Beskriv hur det går till att skriva ett stycke!
– Jag gick i pianoskola, 8 år gammal ungefär, hemma i Armenien. Där komponerade jag små pianostycken: ”På Caféet”, ”Hästen”, ”Tanterna som bråkar”, det blev i dur och moll – en är stark, en är svag. ”Hästen” skulle vara dur efterom den galopperar, den vinner alltid.
– Det är händelserna som bestämmer. Kommer lusten 
– jag gör, alltså kommer planen för själva stycken också. Jag är en känslomässig människa, sakerna i livet bestämmer hur situationer påverkar mig. Så blir det någonting gjort. Tidigare har jag fått hjälp med renskrivningen av mina handskrivna kompositioner av andra – här på skolan jag har lärt göra själv! Jag vill lära mig mycket, sådan är jag. Lite av en perfektionist.
Skriva noter själv har jag lärt mig här i skolan 
– tack för det!

Jag komponerade i skolan när jag var yngre, det var två av mina stycken som blev valt på ” Unga kompositörer” utställningen att framföras i TV. Men jag tänkte nej, jag ska välja att bli pianist, inte komponera. Känslan att komponera kom i Sverige när min dotter föddes. Nya melodier klingade i mitt huvud – jag började komponera på sjukhuset. Detta var 1994. Det är betydelsefullt att lära sig tekniken att skriva noter själv, professionellt. Annars spelar jag, det stannar i minnet. Här har jag lärt mig ett nytt sätt att arbeta.

• Har du några tips till unga musiker/musikskapare?
-Älska alltid ditt arbete. Gå djupt i detaljer. Gör inget för att bara göra. Undersök förbindelsen mellan dig och världen. Titta på de små detaljerna, då höjs kvaliteten. Och övningsprocessen är viktig. Urskilja detaljer och öva det stannar i din ficka. Utan övning är som att samla vatten i en hink utan botten; det rinner rakt igenom!
Syna noga, hitta ”svarta vatten”, tvätta länge så att det blir rent; servera rent på bordet. Det är stora processer,mycket kommer på plats.

• Vad är det viktigaste när det kommer till musikaliskt arbete, enligt dig?
-Man är alltid påfylld med tankar. Jag promenerade på stranden igår och tappade ett litet paket utan att märka det. Jag gick och njöt av himlens färger och vattnets klarhet och märkte inte att något tappades från väskan. När jag kom hem och upptäckte det gick jag direkt att leta. Jag hittade paketet, men medan jag gick där och sökte missade jag de himmelska färgerna. Varje minut, varje sekund är viktig – som impressionisterna säger.

• Nämn några tonsättare/musiker som inspirerat dig lite speciellt!
-Jag måste säga att Gotland, och huset (Tullkammaren, Tonsättarskolans lokal) har inspirerat mig väldigtmycket. ”Monolog vid tonsättarskolan” blev till av att jag gick där varje dag, till det huset. Och jag fick uppgift avmin professor Henrik Strindberg att jag skulle skriva några solostycken för musikerna i GotlandsMusiken. Det blev porträtt en svit. ”Musikaliska porträtter”, den föddes hos mig i skolan i höstas.
Och mitt NEO-stycke, ”På väg till Gotland – Baltic Cruise” är till för 25-årsjubiléet. Det är en stark känsla att fira musikaliskt. Inledningen är en tänkt musikalisk beskrivning av gästerna som samlas i Visby, sedan
kommer ”Visbyvalsen”; solisternas meningar formuleras i fraser och alla säger sin mening. Sedan kommerfugan 
– en polyfonisk del där det uppstår ett samtal mellan rösterna. Alla små floder leds till havet, små melodiska flöden mynnar ut i en gotländsk melodi som avslutas i en uppslutning av hela ensemblen tänkt för en full orkester.
Bach och Schubert 
– dom ligger mig varmt om hjärtat. Andra älskar jag också mycket men de har jag, de leder mig. Johannes Sebastian och Franz. Av nutida kan jag nämna Ligeti. Väldigt ovanlig, väldig strålning. Arvo Pärt också, han var väldigt känslomässigt introvert hela sitt liv. Bach står kvar på förstaplats!

• Efter ett år på Tonsättarskolan i Visby, vad har du att säga om utbildningen och om Gotland/Visby i stort?
– Det är bara glädje jag kan berätta om, livet här och under ett år i skolan. Det är härligt att vara här. Det är 15 år sedan Sven-David Sandström uppmuntrade mig att läsa här. Då hade jag små barn och mycket praktiskt att ta hand om. Tiden har gått, ödet har bestämt att jag kom hit ändå.
Sån skola finns ingen annanstans. Bra för utvecklingen. Bra lärare, kursplanen ligger bra. Här lyfts människor konstnärligt.
På skolan har vi delat kök i pauserna mellan lektioner och processen var lik Giovanni Rossinis metod att arbeta och äta i samma hus, vårt exempel i Tonsättarnas Hus visar att historien upprepar sig själv.

  • Och så några snabba:

  • inne/ute
    – ute

  • dag/natt
    – dag (men natten är också bra)

  • tunnelbana/buss
    – tunnelbana

  • favoritmat
    – fisk

  • favoritfärg 
    – grön

  • bästa sätt att koppla av? (funderar lite)
    – vara i musiken. Och stickning, det gillar jag.

  • Favoritackord/ -tonart?
    – f-moll. Jag var 11 år, kanske mer. Jag satt i fönstret och lyssnade på regnet. Först starkt – sen svagt. Jag hörde f-moll. Det var min tonart.

Nu lämnar du Tonis för nya äventyr. Några ord om dina kommande planer?
– Oj, jag ska tänka… Att fira kommande Sveriges nationaldag den 6:e Juni med sånger om Visby, en historisk upplevelse och hyllning till Visby.

Tack så mycket för din tid, Karin Hellman-Geworkian! 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *